Oj vilken helg det här blev!? =) Vi trodde inte att valparna skulle komma så snart som de gjorde. Men hon ville nog överraska oss lite och satte igång på 58:e dygnet. Första valpen är född 00.30 på lördagen och kom utan några som helst problem. Bonnie såg ut som att hon gjort det här förut, skötte det mesta själv.

Nästa valp kom 03.20 sedan en till vid 04.00 och sedan hände det ingenting…och ingenting. Ut och promenera raskt, in igen osv.. Inget händer….Konstaterar att jag får ta kontakt med veterinären och denne tycker att jag ska försöka gå lite till med henne. Vid 08.46 kommer så äntligen en valp till, sedan är det stopp. Känner att hon fortfarande har valpar kvar och när inget hänt vid 11.30 så ringer jag igen och vi åker in med Bonnie och valparna.

När vi kommer in med Bonnie så gör de en röntgen och det visar sej att det finns 4 st valpar kvar i magen. Hon får värkstimulerande och Mika tar ut henne på en rask promenad och medan jag stannar inne med valparna så fått en värmedyna för att hålla sej varma. Ingenting händer här heller, veterinären tar blodprov för att kolla kalk och glukos värden, vilka är helt i sin ordning.

Hon sätts in på dropp och efter ett tag konstaterar veterinären att de får snitta henne….Hon förklarar även för mej att det kanske inte är så troligt att valparna lever längre då det nu gått 6 timmar sedan sista valpen kom…Vilket jag ju befarat… Vi sitter och väntar en bra stund innan de kan ta henne till operation och jag börjar nästan bli förbannad. Om det nu skulle finnas någon valp som lever så vill man ju få ut dom så snabbt som möjligt och påtalar detta för en människa som sticker in huvudet. Nåja vid 17 tiden kommer de och hämtar Bonnie och tar henne till op. Känns svårt att lämna henne till personalen. Nu finns tid att tänka och jag ser framför mej hur vi får åka hem med Bonnie och bara 4 valpar, varav en av dessa bara vägde 187 gram vid födseln och troligtvis inte kommer att klara sej.=( Vi passar på att vila ögonlocken ett tag eftersom vi vid det här laget varit vakna många timmar. Jag på golvet vid valparna och Mika sittandes på en stol. Mika somnar och jag befarar att han när som helst ska trilla av stolen när som helst. Rätt vad det är så tycker jag mej höra valpskrik!? Eller inbillar jag mej???  Plötsligt öppnas dörren och en skötare kommer in med en vagn, ja typ en sådan som man har bebisar i på BB och där i ser jag en valp som kravlar runt och skriker som bara den!! Blir jätte glad att få se att åtminstone en av dom klarat sej och samtidigt som jag konstaterar detta så lyfter skötaren på en handduk och säger ” Har aldrig sett på maken till livskraftiga och stora valpar som föds så här tidigt!”  och där ligger det ytterligare 3 valpar och kravlar runt!?!?

Nu fattar jag absolut ingenting…Här någonstans så säger skötaren att det minsann kommer att komma ytterligare en valp, för det var  5 st i magen på henne och inte 4!??! Här går allt över mitt förstånd. Jag skulle ju åka hem med bara 4 valpar och helt plötsligt är det 9 stycken????? Ekvationen stämmer inte i mitt huvud. Blir en stund av förvirring kan jag säga. Sedan kommer en enorm glädje över att valparna lever och jag är tvungen att ringa ”hundmormor” Rosita och ”hundfarmor” Lisa och berätta de fantastiska nyheterna, även de var ju inställda på att det kanske inte skulle gå så bra.

Så från kaos och förtvivlan över att det gått snett vänder det till total lycka!

När sedan Bonnie rullas in på rummet till oss så övergår lyckan till oro igen. Hon gnydde och försökte febrilt ta sej upp, blodig, blöt och påverkad av narkosen. Herre gud, vad har jag utsatt henne för tänker jag…

Skötaren, Mika och jag hjälps åt att torka henne ren och hålla henne på filten. Hon fryser och skakar och är i ett eländigt skick. Vi bäddar in henne i massor med filtar och har en värme dyna under henne. Sakta men säkert vaknar hon till och får valparna till sej.  Nu kommer lyckan igen!

När hon vaknat till ordentligt och valparna diat en bra stund så får vi äntligen bege oss hemåt igen. Bonnie liggandes inbäddad i filtar bredvid mej och valparna i en korg.

Fortsättning följer…..

 

Kerstin

16 maj 2010 20:42

Håller tummar och tassar för att allt fortsätter att gå bra med både Bonnie och valparna.

http://www.kvistagrans.com

 

Dag

17 maj 2010 13:47

Vilken härlig historia och vilket lyckligt slut.

 

Rosita

17 maj 2010 15:26

Hopas allt är bra med Bonnie och de små bebbarna.

http://www.jorstorparenskennel.se

 

Ann Lundin

17 maj 2010 16:30

Jag vet precis vad ni har gått igenom....
Det är jobbigt men så skönt när allt slutar bra!
Lycka till med de små och mamma Bonnie!
Ann

 

Familjen Udén

17 maj 2010 17:36

Inte ett öga förblir ju torrt när man läser om vad Bonnie och ni gått igenom. Skönt att höra att alla klarade sig välbehållna ur det hela. Valparna är ju helt underbart söta. Stort krya på sig till Bonnie från oss!

 

Maria

17 maj 2010 21:25

Grattis & lycka till med alla små puppisar =)
Kram från alla Hornötorpare

 

Dag

20 maj 2010 09:35

Får man längta efter underbara varelser!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Dags för en uppdatering om vad som händer i valplådan. Har inte haft tid att sätta mej ner och skriva då det varit en hel del evenemang den senaste veckan här i Gislaved och dessutom kräver ju valparna och de vuxna hundarna sitt. I fredag...

     Idag har Orvar vår Lejonhuvade kanin fått komma ut på grönbete till dottern Antonias glädje! Vi har en lite kattsele som vi efter många om och men fick på den lille parveln och sedan bar det av i full färd genom trädgården. Orvar först och ...

   Så, nu har jag slitit mej från valplådan för att uppdatera bloggen om vad som händer.=) Två av de små valparna har gått bort tyvärr, men det var nästan väntat. Det är alltid tråkigt men ingår ju liksom i paketet.   Vissa saker rår man inte på....

Då har ännu en helg passerat och vi är i mitten av maj. Fattar inte vart tiden tar vägen?? Nu är det ungefär en vecka kvar till beräknat datum för valpningen. Valplådan är på plats och alla tillbehör införskaffade. Vi har valt att även denna gången h...

Igår hittade vi min Franska Vädur Gert-Arne död i sin bur…   Förstår inte vad som hänt honom??? Jag som i så många år tjatat om att få denna kanin och så går han och dör för mej? Han blev knappt ett år så något gick ju tokigt med honom…...