Oj vilken helg det här blev!? =) Vi trodde inte att valparna skulle komma så snart som de gjorde. Men hon ville nog överraska oss lite och satte igång på 58:e dygnet. Första valpen är född 00.30 på lördagen och kom utan några som helst problem. Bonnie såg ut som att hon gjort det här förut, skötte det mesta själv.

Nästa valp kom 03.20 sedan en till vid 04.00 och sedan hände det ingenting…och ingenting. Ut och promenera raskt, in igen osv.. Inget händer….Konstaterar att jag får ta kontakt med veterinären och denne tycker att jag ska försöka gå lite till med henne. Vid 08.46 kommer så äntligen en valp till, sedan är det stopp. Känner att hon fortfarande har valpar kvar och när inget hänt vid 11.30 så ringer jag igen och vi åker in med Bonnie och valparna.

När vi kommer in med Bonnie så gör de en röntgen och det visar sej att det finns 4 st valpar kvar i magen. Hon får värkstimulerande och Mika tar ut henne på en rask promenad och medan jag stannar inne med valparna så fått en värmedyna för att hålla sej varma. Ingenting händer här heller, veterinären tar blodprov för att kolla kalk och glukos värden, vilka är helt i sin ordning.

Hon sätts in på dropp och efter ett tag konstaterar veterinären att de får snitta henne….Hon förklarar även för mej att det kanske inte är så troligt att valparna lever längre då det nu gått 6 timmar sedan sista valpen kom…Vilket jag ju befarat… Vi sitter och väntar en bra stund innan de kan ta henne till operation och jag börjar nästan bli förbannad. Om det nu skulle finnas någon valp som lever så vill man ju få ut dom så snabbt som möjligt och påtalar detta för en människa som sticker in huvudet. Nåja vid 17 tiden kommer de och hämtar Bonnie och tar henne till op. Känns svårt att lämna henne till personalen. Nu finns tid att tänka och jag ser framför mej hur vi får åka hem med Bonnie och bara 4 valpar, varav en av dessa bara vägde 187 gram vid födseln och troligtvis inte kommer att klara sej.=( Vi passar på att vila ögonlocken ett tag eftersom vi vid det här laget varit vakna många timmar. Jag på golvet vid valparna och Mika sittandes på en stol. Mika somnar och jag befarar att han när som helst ska trilla av stolen när som helst. Rätt vad det är så tycker jag mej höra valpskrik!? Eller inbillar jag mej???  Plötsligt öppnas dörren och en skötare kommer in med en vagn, ja typ en sådan som man har bebisar i på BB och där i ser jag en valp som kravlar runt och skriker som bara den!! Blir jätte glad att få se att åtminstone en av dom klarat sej och samtidigt som jag konstaterar detta så lyfter skötaren på en handduk och säger ” Har aldrig sett på maken till livskraftiga och stora valpar som föds så här tidigt!”  och där ligger det ytterligare 3 valpar och kravlar runt!?!?

Nu fattar jag absolut ingenting…Här någonstans så säger skötaren att det minsann kommer att komma ytterligare en valp, för det var  5 st i magen på henne och inte 4!??! Här går allt över mitt förstånd. Jag skulle ju åka hem med bara 4 valpar och helt plötsligt är det 9 stycken????? Ekvationen stämmer inte i mitt huvud. Blir en stund av förvirring kan jag säga. Sedan kommer en enorm glädje över att valparna lever och jag är tvungen att ringa ”hundmormor” Rosita och ”hundfarmor” Lisa och berätta de fantastiska nyheterna, även de var ju inställda på att det kanske inte skulle gå så bra.

Så från kaos och förtvivlan över att det gått snett vänder det till total lycka!

När sedan Bonnie rullas in på rummet till oss så övergår lyckan till oro igen. Hon gnydde och försökte febrilt ta sej upp, blodig, blöt och påverkad av narkosen. Herre gud, vad har jag utsatt henne för tänker jag…

Skötaren, Mika och jag hjälps åt att torka henne ren och hålla henne på filten. Hon fryser och skakar och är i ett eländigt skick. Vi bäddar in henne i massor med filtar och har en värme dyna under henne. Sakta men säkert vaknar hon till och får valparna till sej.  Nu kommer lyckan igen!

När hon vaknat till ordentligt och valparna diat en bra stund så får vi äntligen bege oss hemåt igen. Bonnie liggandes inbäddad i filtar bredvid mej och valparna i en korg.

Fortsättning följer…..