Då är det dags att skriva av sej lite frustration men även glädje i hur det är att äga en Salukivalp. Valpar har jag ju haft många men Tibah hon slår alla rekord i att vara påhittig.   Vet knappt var i hennes påhitt jag ska börja?!
Okej vi kör väl från första veckan hon var här. Från den stunden hon kom till oss så var hela familjen förälskad i denna ljuvliga lilla söta sessa. Hon har ett feminint, sockersött uttryck som man bara smälter av. Hon var lungn och pejlade mest av omgivningen och undrade säkert vad det var för stora pälsmonster som rasade runt.    Sakta men säkert började hon lära känna flocken som utan problem tog henne till sej. (Till saken hör att Salukisar inte är något nytt för våra hundar då de från valpar fått hänga med Annas Salukisar.) Sedan var det slut på husfriden, om man säger så.   Som de flesta vet så är ju en Salukivalp ganska så hög på benen och det innebär ju att ett soffbord inte är några större problem att bestiga. Och ja, hon har prov stått på bordet ett x antal gånger. (Det har hon förövrigt lärt sej att man iiiiiiinte ska göra nu.) Har ätit upp en kaktus.(en utan taggar.) Ja inte hela på en gång, utan tagit ett bett då och då. Man kan ju inte göra slut på det roliga på en gång!   Skor, leksaker, hundbäddar mm har glatt provsmakats. Trädgården börjar likna en krater på månen då en viss liten dam har begåvats med grävmani....Studsmattan i trädgården är hennes nya offer. Hon har ett antal dagar gått och tittat på Michelle och Antonia när de hoppat och nog tyckt att detta skulle vara skoj. Problemet var bara - Hur fasen tar man sej in det är ett nät ivägen???? Jo då gör man så här - lägger sej i spanarposition och helt enkelt tittar och lär sej. (För det kan en Saluki göra ska ni veta! ) Och ja, nu hoppar hon obehindrat studsmatta också, med flickorna och utan flickorna. Grindar som ska stoppa hundar - No problems säger Tibah antingen hoppar man över eller så öppnar man dom. Beror på vilket humör man är på och hur bråttom man har.   Dörrar kan man också öppna, man krafsar inte med tassen utan man tar tänderna till hjälp. Hon vet att handtaget ska neråt och det fixar hon med tänderna?! Har ingen annan teori än att hon studerat hur vi öppnar dörrarna.
Salukiracing i trädgården är också en trevlig tillställning som man bjuds på lite då och då. Valpen får sina runt, runt, runt trädgården ryck. Och då springer man……Springrarna fattar ingenting. Albin har försökt att jaga henne, han har genat halva trädgården, men hur han än gör så kan han inte få fatt i henne. Han har gett upp hoppet. Han jagar henne lite ibland, tror mest att det är för att vara snäll mot Tibah!  
Ja det var en bråkdel om hur livet är med en Salukivalp. Hur vild, påhittigoch galen valpen än må vara så kan jag inte låta bli att älska henne för den personlighet hon har. 

//Marica